Katarina Muhr ser tillbaka gallande en tid da det varenda cool att vara singel, och hon paminner ifall de stora fordelarna med ett liv utan partner.

For nagra dagar sedan fick jag ett meddelande fran en nybliven singel som skrev att han var forskrackt pro det morker sjalv beskriver i dejtingvarlden (oops). Han traffade sin sambo langt innan dejtingappar fanns och nu, nar hon inneha lamnat honom, bavar han infor livet som ledig. Sjalv antagande otvivelaktigt att ordet ”mardrom” anvandes.

Den har snubben ar inte solo om att uppfatta ett obehag infor tanken gallande att dejta. Istallet pro att ga ut med vannerna, skala pro att undkomma ett kasst affar och dromma ifall spannande moten med potentiella karlekar, formar vi i dag stodgrupper dar vi haller varandras hander under en gemensam angestattack. Jag inneha sett manga killar gallande dejtingappar som uppgivet skriver: ”Ta mej harifran”.

Att besta singel har kanske aldrig varit nagot att bravera ifall kungen Linkedin, men den arme kollektiva angesten infor singelskapet kanns ny. Jag vill minnas att det varje lite kaxigt att vara ledig forr. Att det fanns nagot bossigt over att anfora: ”Jag tanker dejta och leva livet, fuck forhallanden”. Har allihopa skrackhistorier om Tinder-svindlare och ovalkomna dick pics gjort det sa fruktansvart att vara ledig att bara ordet ger folk benamna karar och en klump i magen?

I tv-serien ”Sex and the city” – originalserien, ej den kackiga rebooten – som jag sag ifall pro nog morsning korsning, attonde gangen haromveckan, portratteras singellivet som atravart. Samantha, Carrie, Miranda och Charlotte inneha bra arbetsuppgift, ligger med vilka de vill nar de vill och dricker cocktails en tisdag enbart forut att de kan. De har ingen vanda. De inneha kul! Och den hade premiar for 25 ar sedan. Borde ej singellivet ha blivit battre, inte samre?

Problemet ar enkom att varlden ar forandrad

Allt jag laser och ser handlar om hur vidrigt det ar att dejta och hur tufft det ar att traffa nagon nar karlek outsourcats till appar och skarmar. Jag vet ej om nagon skulle karakterisera singellivet som kul i dag. I boken ”Halva Malmo bestar av killar som dumpat mig” skrattade vi i sanning at forfattaren Amanda Romares jakt pa karlek. Att allihopa bara dumpar henne ar festligt, men det ar inte haha-roligt, utan lustigt kungen ett fy-fan-vad-morkt-det-ar-darute-satt. Jag personligen ar inget sarfall. Jag skrev just en artikel om svarigheterna i att eftersoka karleken IRL, en text som min nyblivna singelvan tydligen blev skrackslagen fran.

I forvantan om att producera livet som dejtande ledig mer uthardligt vander vi oss till bocker, poddar och serier for att utbilda oss ifall anknytningsmonster och red flags. Vissa gar sa fjarran att de gifter postorder brudar inte lagligt sig med nagon de aldrig traffat snarare laka svenska folket. Allt pro att singelskapet inneha blivit civilstatusens version av vattentortyr. Du kan andas och du kommer formodligen overleva, men det kanns som att du drunknar, droppe forut droppe.

Varlden ar vart ostron

I sjalva verket antagande sjalv ej att det ar singelskapet i sig som folk mar sa inte bra over, utan sattet vi dejtar gallande. Det ar kliniskt och dystopiskt att blada bland tusentals ansikten i timmar. Att skippa apparna kraver bade stort engagemang och morskhet alldenstund folk ej beter sig som de gjorde forr. Det blir komplicerat att meeting nagons blick kungen andra sidan bussen pa ett gulligt rom com-satt darfor att personen du tittar kungen antagligen stirrar ner i sin telefon.

I ”Sex & the city” skildras singellivet som gott. ”Vad hande darefter, borde det inte ha blivit battre?” fragar sig Katarina Muhr. Foto: Stella pictures

Jag har ingen losning gallande dejt-deppen, men jag tanker att vi singlar anda kan ha en aning lajbans igen. Lite tillbaka var stolthet och peka finger at alla som far singelskapet att ljuda som en sjukdom. ”Ah, har du inte traffat nagon an? sjalv ar i alla fall ej orolig kvar dig.” Ehh, ej jag heller…? Precis som att Carrie i SATC fick overtyga sig jag om att hon varenda ”single and fabulous” med ett utropstecken, inte fragetecken, plikt vi singlar gaska upp oss. Vi gor ju sa valdigt skroplig reklam forut var civilstatus.

Istallet pro att ringa livet som dejtande ledig att lata som ett enda langt vistelse i ett toxiskt helvetshal borde vi nog fokusera gallande det positiva. Gallande flera satt inneha singlar i dag verkligen kakan och kan dinera den med. Vi kan dejta ikladda mysbyxor i soffan (enkom en san sak), placerad med vilka vi vill nar vi vill, lask vin en tisdag utan invandningar fran en ledsam partner, och aven fortsattningsvis ana gallande drommen om livet som valbargad, for vi kan ju rent teoretiskt fortfarande gifta oss rikt.